En solcellspark som berör 115 hektar brukningsvärd jordbruksmark kan vara förenlig med miljöbalkens hushållningsbestämmelser. Det visar Mark- och miljööverdomstolens dom den 25 augusti 2026. Augus-tidomen ger viktig vägledning om både lokaliseringsutredningar och avvägningen mellan el- och livsme-delsförsörjning, men innebär inte ett generellt klartecken för solceller på jordbruksmark.
Sverige behöver mer fossilfri el. Samtidigt är jordbruksmark en begränsad resurs med stor betydelse för livsmedelsförsörjning och beredskap. När en solcellspark planeras på åker- eller betesmark möts därför två viktiga samhällsintressen på samma plats.
Den 25 augusti 2026 prövade Mark- och miljööverdomstolen (MÖD, mål M 5655-25) en planerad solcell-sanläggning vid Mossarp i Eslövs och Hörby kommuner. Anläggningen skulle ta cirka 115 hektar bruk-ningsvärd jordbruksmark i anspråk under omkring 40 år och producera cirka 100 GWh el per år. Un-derinstanserna hade sagt nej, men MÖD bedömde att lokaliseringen inte stred mot 3 kap. 4 § miljöbal-ken. Målet återförvisades dock eftersom övriga tillåtlighetsfrågor och villkor inte hade prövats. MÖD godtog alltså lokaliseringen, men gav inte något slutligt tillstånd.
Fyra avgöranden visar hur praxis har utvecklats
Enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark bara tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar om det behövs för ett väsentligt samhällsintresse och behovet inte kan tillgodoses på ett tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Förnybar elproduktion kan vara ett sådant intresse, men får inte automatiskt företräde framför livsmedelsproduktionen.
Praxis kan sammanfattas i fyra steg:
I MÖD den 3 april 2024, mål M 13461-22, förbjöds en solcellsanläggning på cirka 232 hektar. Det var inte visat att behovet inte kunde tillgodoses på annan mark eller med mindre påverkan på jordbruksmarken.
I MÖD den 7 mars 2025, mål M 5183-23, tilläts en anläggning på cirka 9 hektar i Ängelholms kommun efter att realistiska alternativ och deras konsekvenser hade utretts.
I MÖD den 24 april 2026, mål M 1533-25, godtogs lokaliseringsutredningen för en anläggning på cirka 33 hektar. Ansökan avslogs ändå eftersom det saknades en tillräckligt underbyggd av-vägning som visade att elproduktionen borde ges företräde framför livsmedelsproduktionen.
I augustidomen 2026 godtog MÖD både lokaliseringsutredningen och intresseavvägningen för anläggningen på cirka 115 hektar.
Avgörandena visar att en väl genomförd lokaliseringsutredning är nödvändig, men inte alltid tillräcklig. Prövningen väcker två frågor: Kan behovet tillgodoses på annan mark? Och om jordbruksmark ändå behöver användas, väger samhällsintresset av verksamheten tyngre än intresset av att bevara marken för livsmedelsproduktion?
Vad gjorde lokaliseringsutredningen tillräcklig?
I augustidomen 2026 hade bolaget avgränsat sökområdet och undersökt åtta alternativa lokaliseringar, varav flertalet låg på annan mark än jordbruksmark. Utredningen byggde bland annat på geodata, satel-litbilder, dialog med elnätsägare och i vissa fall platsbesök. Bolaget förklarade också varför olika platser valts bort och vilka merkostnader de skulle medföra.
Jämförelsen omfattade bland annat elbehov och nätanslutning, tekniska markförutsättningar, natur- och kulturvärden, områdesskydd, tillgänglig yta, påverkan på närboende och befintliga verksamheter samt kostnader. Den valda platsen hade ovanligt goda möjligheter till nätanslutning, medan påverkan på andra allmänna intressen bedömdes vara förhållandevis begränsad.
MÖD framhöll samtidigt att lagen inte kräver ett visst antal namngivna alternativ. För arealkrävande verksamheter kan en mer övergripande analys av markslag och platser vara ändamålsenlig. Underlaget måste dock göra det möjligt att bedöma om alternativen är tekniskt och funktionellt lämpliga samt eko-nomiskt rimliga.
Jordbruksmarkens faktiska betydelse behöver beskrivas
Marken vid Mossarp var brukningsvärd och solcellsparken ansågs innebära ett varaktigt ianspråkta-gande, trots att viss användning för exempelvis bete kunde fortsätta. Bolaget hade samtidigt redovisat en lägre avkastning än genomsnittet under senare år och en plan för viss fortsatt livsmedelsproduktion. Länsstyrelsen bedömde att bortfallet på platsen inte var av större betydelse för länets mål om ökad livsmedelsproduktion.
MÖD beaktade också att verksamheten var tidsbegränsad och att marken därefter kunde återställas. Domen innebär dock inte att mark med lägre avkastning eller möjlighet till bete automatiskt kan använ-das för solenergi. Betydelsen av olika former av solsambruk är fortfarande inte helt klarlagd.
Ett beslutsunderlag bör därför beskriva hur marken faktiskt används och vilken funktion den har för livsmedelsproduktionen. Skördenivåer, arrondering, jordmån, dränering och betydelsen för den berörda brukningsenheten kan vara relevanta. Det är en praktisk slutsats av avgörandena, inte en uttömmande checklista från MÖD.
Vad betyder domen för kommande projekt?
Augustidomen ger varken ett generellt ja eller nej till solcellsparker på jordbruksmark. Den visar däremot att ett robust beslutsunderlag bör innehålla:
En tydlig avvägning av projektets behov och geografiska sökområde.
Realistiska alternativ och transparanta skäl till att de väljs bort.
Jämförbara tekniska, funktionella, miljömässiga och ekonomiska förutsättningar.
Ett platsspecifikt underlag om jordbruksmarkens betydelse för livsmedelsproduktionen.
En uttrycklig avvägning mellan samhällsintressena, förankrad i regionala förhållanden.
För projektörer och kommuner talar praxis för att dessa frågor bör hanteras tidigt, innan projektet låses vid en viss fastighet. Svefa arbetar med bedömningar av brukningsvärd jordbruksmark och lokalise-ringsutredningar där genomförbara alternativ och motstående intressen analyseras. Ett tydligt underlag ökar förutsebarheten och gör det möjligt att pröva projektets möjligheter och risker på rätt grunder.
Vill du veta mer om våra tjänster inom skog och lantbruk?
Vill du veta mer om våra tjänster inom skog och lantbruk?
