Hur långt sträcker sig VA-huvudmannens ansvar när ett extremt skyfall orsakar översvämningar? En uppmärksammad dom i mål M 9450-20 visar att exceptionell nederbörd inte automatiskt innebär ansvarsfrihet. Domen tydliggör också vilken funktion som kan krävas av olika VA-system och sätter fokus på gränsen mellan VA-huvudmannens, kommunens och fastighetsägarens ansvar för skyfallshantering. Domen har överklagats och Mark- och miljööverdomstolen har beviljat prövningstillstånd.
Bakgrunden är skyfallet som drabbade centrala Uppsala den 29 juli 2018. Under dygnet föll 73,7 millimeter regn, vilket bedömts motsvara ett regn med cirka 135 års återkomsttid. Ett stort antal fastigheter översvämmades och ett försäkringsbolag som ersatt flera fastighetsägare riktade därefter regresskrav i miljonklassen mot Uppsala Vatten och Avfall AB.
Frågor i målet var om skadorna hade orsakats av den allmänna VA-anläggningen och om anläggningen uppfyllde de krav som följer av lagen om allmänna vattentjänster, LAV, samt om ett så extremt regn kunde betraktas som force majeure och därmed befria VA-huvudmannen från ansvar.
Vad avsåg Uppsala Vatten och Avfalls invändning om force majeure fann domstolen att extrem nederbörd inte i sig är tillräckligt för ansvarsfrihet. Avgörande blir i stället om VA-anläggningen uppfyllt de funktions- och säkerhetskrav som gäller för den aktuella typen av ledningssystem.
Vilket VA-system fastigheten är ansluten till blir avgörande
I målet var 13 § och 45 § LAV i fokus. För skadestånd krävs att VA-huvudmannen har åsidosatt en skyldighet enligt LAV och att detta lett till att vatten från den allmänna VA-anläggningen trängt in på fastigheten. En central del i bedömningen blev vilket ledningssystem respektive fastighet var ansluten till.
I duplikatsystem, där dagvatten och spillvatten leds i separata ledningar, bedömde domstolen att de baktrycksskador som inträffat visade att anläggningen inte uppfyllde kraven enligt 13 § LAV. VA-huvudmannen hade därmed inte visat att skäliga säkerhetskrav var uppfyllda, vilket medförde ansvar.
I duplikatsystem (leds vatten i separerade dagvatten- och spillvattenledningar) bedömde domstolen att baktrycksskador som inträffat visade att anläggningen inte uppfyllde kraven enligt 13 § — VA-huvudmannen hade därmed inte visat att skäliga säkerhetskrav var uppfyllda, vilket medför ansvar.
I kombinerade system, där spillvatten och dagvatten leds i samma ledning, prövades i stället ledningsnätets kapacitet. Där nätet bedömdes ha kapacitet motsvarande åtminstone ett 10-årsregn ansågs säkerhetskravet vara uppfyllt och VA-huvudmannen ansågs inte ansvarig för skadan på den grunden.
I kombinerade system (leds spillvatten och dagvatten i samma ledning) bedömde domstolen om nätet kunde hantera den aktuella vattenmängden. Där nätet bedömdes ha kapacitet motsvarande åtminstone ett 10 årsregn ansågs säkerhetskravet vara uppfyllt och talan om skadestånd avvisades.
Även vid dagvattenskador prövades om ledningssystemet och möjligheterna till ytlig avledning motsvarade vad som skäligen kunde krävas.
Sammantaget visar domen att samma skyfall kan få olika juridiska konsekvenser beroende på vilket system en fastighet är ansluten till och vad som faktiskt har orsakat skadan. I det aktuella målet förpliktades VA-huvudmannen att betala drygt tre miljoner kronor jämte ränta för de fastigheter där anläggningen bedömdes brista i säkerhet, främst vid baktrycksskador i duplikatsystem samt viss dagvattenproblematik.
Domen klargör bland annat att VA‑huvudmannens ansvar enligt LAV är kopplat till om anläggningen uppfyller sitt ändamål och skäliga säkerhetskrav, att bevisbördan för orsakssamband ligger på den skadelidande, [FO1.1][JP1.2]men att VA-huvudmannen måste visa att anläggningen är korrekt dimensionerad, utförd och underhållen, och att skillnaden mellan duplikat- och kombinerade system är central för säkerhetskrav och ansvarsnivå.
Svefa Juridik kommenterar: Underlag om dimensionering, kapacitetsberäkningar, underhåll, tillsyn och kända problem i ledningsnätet kan få stor betydelse om ansvarsfrågan senare blir föremål för domstolsprövning. Även dokumentation av vilket system en fastighet faktiskt är ansluten till kan är central eftersom systemtypen påverkar vilka krav som kan ställas på VA-huvudmannen. I målet hade det betydelse vilken typ av avloppssystem varje fastighet var ansluten till. Försäkringsbolaget gjorde i huvudsak gällande att de aktuella fastigheterna var anslutna till duplikata system. Uppsala Vatten invände att delar av ledningsnätet, framför allt i äldre delar av Uppsala, i stället var att betrakta som kombinerade system. Frågan komplicerades av att äldre kombinerade system successivt hade byggts om och utgjorde ett så kallat avlastande kombinerat system.
Konsekvenser för både nya och befintliga områden
Domen är relevant inte bara när en översvämning redan har inträffat och ansvarsfrågan ska prövas. Den kan också få betydelse betydligt tidigare, när nya områden planeras och förutsättningarna för framtida skyfallshantering bestäms.
I nya områden anläggs duplikatsystem, vilket innebär att spillvattenledningen inte ska påverkas av nederbörd. Samtidigt betyder det inte att dagvattenledningen ska kunna ta hand om obegränsade vattenmängder eller hela volymen vid ett extremt skyfall.
Den nederbörd som ryms inom ledningssystemets dimensionering kan hanteras i VA-systemet. Vid större regn behöver överskjutande vatten i stället kunna ledas, fördröjas och hanteras ovan mark. Det ställer krav på den fysiska planeringen, exempelvis genom höjdsättning, skyfallsstråk, öppna avrinningsvägar och fördröjningsytor inom såväl kvartersmark som allmän plats.
Domens resonemang får därmed betydelse redan i planeringsskedet. Hur VA-systemet utformas och var gränsen för dess funktion går påverkar vilka åtgärder som behöver lösas genom markanvändning och fysisk utformning. För exploatörer och fastighetsutvecklare kan detta i sin tur påverka projektets utformning, markdisposition och kostnader. Ytor som behöver reserveras för avrinningsstråk eller fördröjning kan exempelvis påverka vilka exploateringsförutsättningar som finns.
För befintlig bebyggelse ser förutsättningarna annorlunda ut. Där går det inte att från början anpassa områdets struktur, höjdsättning eller markanvändning på samma sätt som i ett nytt planprojekt. Riskerna behöver i stället hanteras utifrån den bebyggelse och den infrastruktur som redan finns.
Vilket VA-system en befintlig fastighet är ansluten till, hur ledningsnätet fungerar vid kraftig nederbörd och vilka möjligheter som finns att leda eller fördröja vatten på eller omkring fastigheten kan därför få stor betydelse för fastighetens sårbarhet. För fastighetsägaren kan det aktualisera åtgärder som exempelvis bakvattenskydd, anpassad höjdsättning kring byggnader eller möjligheter att leda och fördröja vatten på den egna fastigheten. I vissa fall kan åtgärdsbehovet vara begränsat, medan andra fastigheter kan kräva mer omfattande investeringar för att minska risken för framtida skador.
Skillnaden mellan nya och befintliga områden är alltså i första hand handlingsutrymmet. I nya områden kan skyfallshanteringen byggas in i planeringen från början. I befintlig bebyggelse behöver riskerna i större utsträckning hanteras inom redan givna fysiska och tekniska förutsättningar.
Tydligare ansvar kan påverka fastighetens riskbild
Domen sätter fokus på var VA-huvudmannens ansvar slutar och vilka delar av skyfallshanteringen som i stället behöver lösas genom fysisk planering eller på den enskilda fastigheten. Därmed aktualiseras också en bredare fråga: vilken betydelse kan VA-systemet och fastighetens sårbarhet få för fastighetens riskbild och ekonomi?
För försäkringsbolag är kopplingen tydlig. Vid en skada kan kunskap om vilket VA-system fastigheten är ansluten till, anläggningens funktion och den faktiska skadeorsaken få betydelse vid bedömning av försäkringsbarhet, skadereglering och vid eventuella regresskrav.
För fastighetsägare, exploatörer och investerare kan motsvarande information få betydelse för bedömningen av vilka åtgärder och investeringar som kan behövas för att hantera skyfallsrisken. Frågan handlar därmed inte bara om teknisk kapacitet, utan även om markanvändning, exploateringsförutsättningar och framtida kostnader.
På längre sikt är det tänkbart att dessa frågor får större betydelse även vid fastighetstransaktioner och finansiering. För fastigheter med känd skyfallsproblematik eller större framtida åtgärdsbehov kan uppgifter om VA-system, översvämningsrisk och behov av klimatanpassning bli relevanta i exempelvis teknisk due diligence och riskbedömning. Även banker och andra finansiärer kan komma att väga in sådana fysiska klimatrisker och potentiella investeringsbehov i sina bedömningar.
Hur stor betydelse just typen av VA-system får i sådana sammanhang återstår att se. Domen illustrerar dock att tydligare gränser för ansvar också kan synliggöra risker och kostnader som behöver hanteras av andra aktörer än VA-huvudmannen.
Från riskanalys till operativ beredskap
Förvaltningen behöver ta ett steg till – från att beskriva risk till att säkerställa funktion. Det handlar om att koppla ihop teknisk förståelse, organisation, avtal och praktiska arbetssätt. De organisationer som lyckas bäst arbetar aktivt med att testa och utveckla sin beredskap inte bara dokumentera den.
Mark- och miljööverdomstolen ska pröva målet
Avgörandet har överklagats av både VA-huvudmannen och försäkringsbolaget. Mark- och miljööverdomstolen har beviljat prövningstillstånd, vilket innebär att målet kommer att prövas vidare.
Den fortsatta prövningen blir därför viktig att följa. Utfallet kan få betydelse för VA-huvudmän och försäkringsbolag, men också för kommuner, fastighetsägare och exploatörer som behöver bedöma hur skyfallsrisk ska hanteras, vilka krav som kan ställas på VA-anläggningen och var ansvaret för övriga åtgärder ligger.
Svefa följer den fortsatta rättsutvecklingen och vad den kan innebära för ansvarsfördelning, fastighetsutveckling, förvaltning och klimatanpassning.
Behöver du hjälp eller rådgivning i fastighetsjuridiska frågor?
Vill du veta mer om våra juridiska tjänster inom det fastighetsrättsliga området?
Jannicke Patricny Jurist
Jannicke Patricny är jurist med över 15 års erfarenhet från advokatbyrå och kommun. Hon är inriktad på fastighetsrätt, mark- och exploateringsfrågor samt samhällsbyggnadsprocessen, innefattande bl.a. att utreda ersättningsfrågor och intrång samt att upprätta, förhandla och granska avtal såsom nyttjanderättsavtal och andra kommersiella avtal. Jannicke är van vid att ge löpande juridisk rådgivning även inom angränsande områden som säkerhetsskydd och krisberedskap.
